Bilaga D Föreningens kritiska svar kan du läsa om här

Föreningen Saknade Barnbarn
Forum för mor- och farföräldrar              2016-06-02                                               Bilaga D                     
  
2014 års Vårdnadsutredning 
 
Tidigare i våras försökte vår förening få en möjlighet till en muntlig dialog med företrädare för utredningen genom ett personligt möte. Företrädare för utredningen avböjde vårt förslag. Tidsbrist angavs som skäl. Som ett alternativ föreslog vi i stället en skriftlig dialog, vilket accepterades.  Via ett mejl 2016-05-10 skickade vi tio frågor till utredningen. I ett kompletterande mejl 2016-05-12 betonade vi att frågorna inte syftade till att utredningen skulle redovisa vilka förslag som kommer att läggas. Frågorna handlade främst om nuläget och få argumenten pro-contra synliggjorda.
 
I stället för att försöka svara på frågorna hävdas i Ert svarsbrev (2016-05-16) att de flesta frågorna gäller umgänge mellan barnbarn och mor-/farföräldrar och det är inte något som direktiven till utredningen (Kommittédirektiv Ju 2014:84) säger att utredningen ska syssla med. Vidare hävdas att det i nuläget är oklart huruvida om, och i så fall i vilken utsträckning, utredningen kommer att ta upp frågan om umgänge med annan än med en förälder. Som en ambition uttalas att utredningen i någon mån ska undersöka huruvida socialnämnden för talan om umgänge med någon annan än en förälder och att frågan om att utse ett särskilt ombud, som kan föra barnets talan, sannolikt kommer att behandlas.
 
Men stämmer påståendet att våra frågor i huvudsak ligger utanför utredningens direktiv? Låt oss se. Som framgår av utredningens direktiv (s 2) utvärderades Föräldrarbalkens regler om vårdnad, boende och umgänge av 2002 års vårdnadskommitté. I den reformen betonades sambandet mellan barnets behov och möjligheterna till umgänge i första hand med barnets mor- och farföräldrar (förutom med båda föräldrarna). 2006 års reform ledde bl.a. till följande tillägg i Föräldrarbalken:
 
”Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.” (SFS 2006:458, 6 kap, § 2a)
 
I förarbetena konstateras att barn har behov av kontakt inte bara med föräldrarna ”utan även andra personer som står dem särskilt nära”, t.ex. mor- och farföräldrar.  Det slås också fast att vårdnadshavararen ”har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med närstående så långt möjligt tillgodoses”. Här hänvisas till Föräldrarbalken 6 kap, § 15a, tredje stycket.
 
Föredragande statsrådet framhåller också följande:
 
”Enligt regeringens uppfattning finns det anledning att på annat sätt lyfta fram betydelsen av barnets kontakt med andra närstående. Som några remissinstanser menar är det möjligt att socialnämnderna är alltför restriktiva med att väcka talan om umgänge. Socialnämnderna bör ha ett tydligt ansvar för att barnet inte onödigtvis förlorar kontakten med sina närstående….Inte minst mot bakgrunden av att närstående inte bör ha egen talerätt är det angeläget att socialnämnderna verkligen uppmärksammar de situationer där barnet kan ha behov av umgänge med andra än föräldrarna. Det gäller särskilt kontakten med mor- och farföräldrar. En kontinuerlig kontakt med den äldre generationen är av stor betydelse. Den kan ge värdefull trygghet, inte minst om föräldrarna separerar eller en av dem dör. Men också i andra fall kan ett barn ha ett starkt behov av umgänge med närstående.” (Prop 2005/06:99, sid 56f)
 
Helt logiskt slås därför följande fast i direktiven till 2014 års Vårdnadsutredning (s 3):
 
” Utredarens uppdrag är att utvärdera reformen i sin helhet. En huvuduppgift är att undersöka om reglerna om vårdnad, boende och umgänge tillämpas och ta ställning till om de behöver ändras för att reformens grundläggande syfte – att stärka barnsättsperspektivet – ska uppnås.”
 
Vidare framhålls i direktiven (s 3):
 
”I arbetet med att utvärdera reformen ingår att överväga om det inte finns behov av förändringar i regelverket eller av att vidta andra åtgärder…..”
 
Flera av våra frågor rörde just nuvarande regelverk, t.ex. det i praktiken gällande förbudet för mor- och farföräldrar att på egen hand föra talan i domstol, förbudet att överklaga socialnämndens beslut om att inte väcka talan i domstol och sekretessreglerna.
 
Med tanke på vad lagstiftaren tidigare har uttalat och med tanke på att uppdraget är att utvärdera hela reformen, är Vårdnadsutredningens ovan citerade uttalande minst sagt häpnadsväckande. Förutom att utredningen som ett uttryck för ”maktens arrogans” kan ignorera en liten och obetydlig förening, är det vår misstanke att utredningens obenägenhet att svara på våra frågor egentligen bottnar i svaga argument. Även om föreningen har starka åsikter på många punkter i detta sammanhang, är vi inte sämre än att vi är beredda att också ta del av andras åsikter och de argument som underbygger dessa. Kan det verkligen vara så illa att utredningens ovilja att svara på våra frågor helt enkelt bottnar i att ”kejsaren faktiskt är naken”?
 
Vårt kommande remissyttrande kommer självfallet att ta upp vad som ovan avhandlats.
 
Förr utgjorde de betänkanden som utredningsväsendet producerade ett utmärkt underlag för ”intellektuella samtal” om samhällsutvecklingen. Vår prognos är att 2014 års Vårdnadsutredning inte kommer att höra dit, utan sälla sig i den moderna raden av intellektuellt torftiga ”politiska beställningsprodukter”.
 
Styrelsen för föreningen Saknade Barnbarn
 
genom
 
Ove Eriksson, sekreterare