Lovisan mån, 2017-02-20 17:40  Kommentar i Dagens Juridik

Om allt vore svart eller vitt, vore det enkelt. Tyvärr är det långt mer komplicerat än så. Efter att under sex års tid ha lyssnat på minst ett hundratal sorgsna och förtvivlade mor-/farföräldrar, kan jag med fog säga: det är ett omfattande problem att barn fråntas rätten till umgänge med sina nära släktingar och andra som står barnet särskilt nära.

Även om varje situation är unik har jag funnit vissa mönster:
- I de flesta fall är det en kvinna (mamma) som fattar det drastiska beslutet.
- Det mest vanliga är att det är en svärdotter som inte gillar mannens föräldrar eller någon annan i hans familj och får mannen med sig i aversionen. (Mannen bryter kontakten till sina närstående. Ibland fortsätter han att ha sporadisk kontakt eller har den i smyg.)
- Mannen skiljer sig och mamman tilldöms vårdnaden. Vårdnadstvist uppstår och det blir bekymmer för både mannen och hela hans släkt att få umgås med barnen.
- Pappan eller mamman till barnen dör och den andra föräldern bryter kontakten till den döde förälderns släkt.
- En konfliktfylld relation, oftast mellan mor och dotter, som leder till att även fler än modern drabbas av utanförskapet till dottern och dotterns barn.
- Ett syskon (man eller kvinna) känner sig förfördelat av sina föräldrar och bryter kontakten med dem, ibland även med sina syskon. Barnen sveps med i konflikten.
- En separation där den ena föräldern går in för att helt och hållet få barnen med sig på sin sida till den grad att den andra föräldern helt utesluts ur gemenskapen och förlorar kontakten till både barn och barnbarn.

Mycket ofta är det fler än mor- och farföräldrarna som barnen inte får träffa; det kan handla om mostrar, fastrar, morbröder, farbröder, kusiner, de gamla mor- farföräldrarna, om de lever.
Det är vanligt förekommande att mor-/farföräldrar som drabbats av utanförskapet till några av sina barnbarn har en nära och fin kontakt till övriga barnbarn och bonusbarnbarn.

Allmänt är också att mor-/farföräldrarna anklagas för något, men de vet inte för vad. Domen är att de inte får umgås med sina barnbarn.
Tänker månne då föräldern på att de utdömer samma straff för barnet?

Känslorna hos de drabbade mor-/farföräldrarna har jag funnit mycket komplexa och så mångfacetterade att de inte finns på den "vanliga" känslopaletten. Utöver saknad och sorg för egen del handlar det om sorg för barnets del, förtvivlan, vånda, maktlöshet, ilska, skuld och skam - ett sammelsurium av känslor som är mycket svåra att hantera och som leder till en ständigt molande smärta och sänkt livskvalitet.